Tripp, trapp, trull.

För ett par veckor sedan hade jag i uppdrag att fotografera en familj med tre barn. De här tre.

Nävars. De här tre. 

Det var fullt us med frisbee, grodor, sandlådelek, jage, vattenlek och förstås mycket skratt och några tårar.

Tripp. Tar saker med ro. Tar hand om Trull, retas med Tripp. Charmar.


Trapp. Professorn. Social. Nyfiken. Har en egen värld att vara i när det stormar för mycket.


Trull. Sprallet. Minstingen. Tas om hand av två. Glädjespridaren.


Oj oj. Vad har Trull hittat?


En groda!!

Tre fina. Som gillar varandra. Som kramas. Sitter nära.


Viskar hemlisar...

... jag är väldigt nyfiken på vad som sas...

 Fokuserad.

Fatta lyckan över denna magiska kjol!

Snurreffekten gav ett skrubbat knä och mammamys.

När jag kom till bilen efter fotograferandet hade jag 7 missade samtal från makeN... Abbe och Frida hade busat och krockat ihop. Fridas läpp hade spruckit och en tand hade blivit lös. Blod och tårar hade sprutat. Frida grät hysteriskt för att det blödde och gjorde ont, Abbe grät för att Frida grät. Och jag, jag fotograferade i godan ro med mobilen utom hörhåll.

Förberedelser.

Efter en tumultartad kväll där min kamera gick sönder, bröt ihop helt och hållet, direkt efter gårdagskvällens fotografering var jag äntligen på färjan över till Björkö. I tid och med en lånad kamera. En bättre kamera än jag har i vanliga fall. Och en fnissig, och bitvis stressig, morgon där jag plötsligt dök upp i en kompis mans föräldrahem och bad om att få låna en nyckel hem till dem för att få låna min kompis kamera. Hon visste att jag troligtvis skulle komma. Hennes man visste inte, och blev väldigt paff. Minst sagt. Hur som helst. Det gick. 

Brudparet hade sovit ganska okej och bruden var i full färd med att bli piffad.

Brudgummen hade inte kommit riktigt lika långt i sina förberedelser...

...men hade en nog så viktig uppgift att lösa. Bröllopsvalsen.

Piff.






Bedövningssalva...

Bra med kompisar som kan ett och annat.

Puh. Den passar...

och så var brudgummen snart i kapp.

 

Jag älskar att få vara med den här stunden. Känna spänningen, pirret. Älskar att få smyga omkring med kameran och låtsas vara osynlig. Dokumentera stort och smått. Jag älskar det verkligen!!

Björkö by sunset.

Jag gissar att ni minns sommaren. De där kvällarna. När man hade svett på överläppen fast klockan var sent. Värmen. Ljuset. 

Jag hade en bröllopsfotografering inplanerad i början av augusti. Vi träffades och pratade några månader innan det var dags. Vi diskuterade vad som skulle fotas, och när. Jag sa att ljuset mitt på dagen på sommaren är ganska hårt. Det är ibland svårt att få det riktigt bra. Jag nämnde att tidig morgon eller kväll egentligen är mycket bättre. De nappade direkt. Entusiastiska! Ja! Det gör vi!! Klockan fem på morgonen!! Inga problem! Vad roligt!! Så vi bestämde oss för att träffas i ottan på bröllopsdagens morgon. Men när väderleksprognosen kom såg det bättre ut kvällen innan.  Så. Vi träffades en fredagskväll på Björkö, en liten ö utanför Göteborg. En helt fantastiskt vacker kväll. 

Brudtärnan fixar en enkel frisyr på bruden.

Brudgummen får hjälp med flugan.

Buketten är fixad.

Ringarna putsade och provas för första gången.

Lite försiktiga. Fnissiga.


 Närhet. Ömhet. Kort och lång.

Den där kvällen. Det var bland det vackraste jag sett. Men så är jag ju också en sucker för solens upp- och nedgångar.


Vänner.

Hoppfulla.

Bästisar. 

Hjälpredor.

Alltså. Ljuset. Färgerna.

Så gick solen ner och det blev dags att åka hem och göra sig redo för en stor dag.

 Och då får ni titta lite närmare på det vackra paret. I strålande sol med strålande ögon. Men, det får bli en annan dag.