Balla kids with a view.

Höga Kusten. Ångermanland. Det är där man borde bo. Som tur är har vi fina vänner som ställer upp och bosätter sig där, på ett ställe så fint att man får storhurven (eh... hittade kanske just på det ordet, men det ska betyda "väldigt mycket gåshud") varje gång man öppnar ytterdörren.

 
Så vi åker gärna 90 mil för att hälsa på. I höstas var jag där och fotograferade husets busungar.

Gunga with a view.

Ja, det är ju förstås inte så att alla i hela familjen är helt kollriga av lycka precis hela tiden, även om de bor så fantastiskt.

Och även om det är fint just vid deras hus, så tog vi oss en sväng ut till havet också, till Rotsidan. Och den utsikten och de ytorna att springa på går ju inte heller av för hackor.

 

Kom igen, du vågar! Bara gör't!

Alltså, syrran är ju bara såååå tröööög ibland.

Men fantastiskt gosig också.

 

 Och vad säger ni? Det kan väl bli en fantastisk fotomodell av den här ungen? Eller, om prinsessan i Modig behöver en ersättare så är det ju solklart vem det blir.

Balla kalas.

I början av hösten, som ju egentligen aldrig kändes som höst, fotograferade jag ett släktkalas. Det var en nybliven 40-åring, busiga barn, god mat och finklädda vuxna. 

Skräckblandad förtjusning.

Morfarsbus.

Koncentration och fokusering.

Presentsnöre är verkligen underskattat. Jag tror det får bli det vi stoppar i paketen 2014. Mohahaha.

Pappabus går inte heller av för hackor.

Mostersmys. En stund av närhet mitt i kalaset.