Ja hörni. Vissa familjer är knasigare än andra. Så är det bara. And I love it.
Den där första blygheten framför den bautastora kameran släppte rätt fort.
Vaaar är lillebror?? Kamouflage ftw.
Lilla Stjärnöga.
Stora Virvelvinden.
Alltså. Jag äääälllllskar mimiken hos barn!!!!! Fattar ni att alla de här minerna var inom typ tio sekunder?! Det är helt fantastiskt att fotografera barn!
Allt som storebror gör och kan...
...det vill lillebror förstås också göra och kunna. Så är det ju bara.
Vi hann med både skog och klippor på den här fotograferingen.
Lever på hoppet gör både Virvelvind och Stjärnöga.
Koncentration. Fokus. Och så lite glädje på det. Tjoff!
Den enda vägen är upp.
Och så otroligt gosiga.
Bus och kärlek. Det kan man aldrig få för mycket av.
Närhet.
Jag tycker det är så himla fint att Stjärnöga har stoppat in sin hand i pappans tröja. Nära, nära.
Det var en sån där fin dag i oktober. Med färgerna. Och lite, lite kallt när solen gick ner. En föraning om det som är nu. Men med värme.
