12 september 2014

Grodor, bubblor och kärlek.

När jag kommer farande med min kamera och ska börja fota alla dessa balla, fantastiska barn. Så kan det ju vara så att det är lite nervöst. Att det känns lite konstigt. En helt ny människa, dessutom med en stor kamera framför ansiktet. Och nära går hon också. 

Men. Det brukar släppa väldigt fort. Med lite trygghet...


...bus...



...kärlek och respekt.

Det brukar vara tricket. Sen är ungarna sig själva igen. På gott och ont ;)



 Tänk att vara två år och kunna erövra en rutschkana. Det är lycka det!

Familjens husdjur...  

Skräckblandad förtjusning. Min favoritkänsla.




Här ger vi allt för fina bilder!


 


Det här med att ta lyckade familjebilder. Vi har ju varit inne på det förut. Det tar några försök...

 Stor och liten.

Den här ungen alltså. Det lyser bus lång väg. Bus och glädje.

Men, så kommer de där skiftningarna också. Som ger lite mer djup.

Två så himla fina.


 Efter en timmes fotografering börjar de yngsta få nog. 

Öron. Det är bland det mysigaste som finns det.


Så med ett gäng mysbilder är det dags att säga over and out.

Och på återseende. Nästa inlägg blir bröllopsbilder!