I mitten av maj var jag ute på landet, ganska långt ut på landet tycker jag faktiskt. Det var otroligt vackert. Och jag fick god lust att sälja vårt villaområdeshus och flytta dit.
Där vägen tog slut låg ett gulligt hus och i det gulliga huset bodde en mysig familj. Två föräldrar, två barn. Det är som det brukar. Lite försiktigt från början...
Men så börjar det klia i kittelfingrarna...
...och så är det full fart på bus och skratt. Älsk på det.
Jag kunde knappt fotografera för jag fnissade för mycket...
...och ungarna tjöt av skratt.
Unge 1.
Unge 2.
Lite fix med liten. Det var soligt men inte helt varmt.
Liten på rymmen. Påkommen. Typiskt.
Gunglycka.
Gunglycka de luxe.
Lycklig.
Visst är det väl så att de där stunderna av lugn, blir så mycket mer njutbara när de kommer efter bus?
Distraktion. Man ser spår av tårar...
Två tyckte att detta var bra mycket mer mysigt än vad den tredje tyckte. Sabotör.
Kärlek till solen och tillbaka.
Och så de där små fossingarna! Och lilla handen...
Och så var det dags att säga hejdå och slingerköra hem igen.
Längs slingriga grusvägar och fantastiskt vacker natur.
