Traktorpojken.

Den här lilla godingen alltså. Så otroligt söt. Bestämd. Gosig. Allvarlig. 

 Den lilla favoritleksaken.

Den lite större leksaken. Som han kämpade med den här. Drog. Pillade loss släpet. Blev frustrerad när släpet inte var lika lätt att sätta på igen. Fick hjälp med att sätta på släpet. Pillade loss släpet. Frustrerad när traktorn var svårstyrd. Lycklig när den rullade så lätt. Stolt.

 Vi hittade fina stenmurar att klättra på och undersöka.

Det var en av de där fina septemberdagarna. Fantastisk dag faktiskt.

Sa jag att han var söt? Typ sötaste!

Vad är det med ungar och solglasögon? Det blir liksom bara så bedårande.

När energin tryter är det bra med mellis. Färska björnbär funkar finfint.

Lilla fina familjen.

Mammamys.


Pappabus.

Alltså. Ungen. Helt galet fantastisk. :)

En pojke i ett träd.

På väg för att upptäcka den stora världen.

Vi lämnar honom där. På väg. Men ändå i nuet. Med förmågan att förundras över en pinne eller en traktor i plast...

Tripp, trapp, trull.

För ett par veckor sedan hade jag i uppdrag att fotografera en familj med tre barn. De här tre.

Nävars. De här tre. 

Det var fullt us med frisbee, grodor, sandlådelek, jage, vattenlek och förstås mycket skratt och några tårar.

Tripp. Tar saker med ro. Tar hand om Trull, retas med Tripp. Charmar.


Trapp. Professorn. Social. Nyfiken. Har en egen värld att vara i när det stormar för mycket.


Trull. Sprallet. Minstingen. Tas om hand av två. Glädjespridaren.


Oj oj. Vad har Trull hittat?


En groda!!

Tre fina. Som gillar varandra. Som kramas. Sitter nära.


Viskar hemlisar...

... jag är väldigt nyfiken på vad som sas...

 Fokuserad.

Fatta lyckan över denna magiska kjol!

Snurreffekten gav ett skrubbat knä och mammamys.

När jag kom till bilen efter fotograferandet hade jag 7 missade samtal från makeN... Abbe och Frida hade busat och krockat ihop. Fridas läpp hade spruckit och en tand hade blivit lös. Blod och tårar hade sprutat. Frida grät hysteriskt för att det blödde och gjorde ont, Abbe grät för att Frida grät. Och jag, jag fotograferade i godan ro med mobilen utom hörhåll.

Förberedelser.

Efter en tumultartad kväll där min kamera gick sönder, bröt ihop helt och hållet, direkt efter gårdagskvällens fotografering var jag äntligen på färjan över till Björkö. I tid och med en lånad kamera. En bättre kamera än jag har i vanliga fall. Och en fnissig, och bitvis stressig, morgon där jag plötsligt dök upp i en kompis mans föräldrahem och bad om att få låna en nyckel hem till dem för att få låna min kompis kamera. Hon visste att jag troligtvis skulle komma. Hennes man visste inte, och blev väldigt paff. Minst sagt. Hur som helst. Det gick. 

Brudparet hade sovit ganska okej och bruden var i full färd med att bli piffad.

Brudgummen hade inte kommit riktigt lika långt i sina förberedelser...

...men hade en nog så viktig uppgift att lösa. Bröllopsvalsen.

Piff.






Bedövningssalva...

Bra med kompisar som kan ett och annat.

Puh. Den passar...

och så var brudgummen snart i kapp.

 

Jag älskar att få vara med den här stunden. Känna spänningen, pirret. Älskar att få smyga omkring med kameran och låtsas vara osynlig. Dokumentera stort och smått. Jag älskar det verkligen!!