Jag gissar att ni minns sommaren. De där kvällarna. När man hade svett på överläppen fast klockan var sent. Värmen. Ljuset.
Jag hade en bröllopsfotografering inplanerad i början av augusti. Vi träffades och pratade några månader innan det var dags. Vi diskuterade vad som skulle fotas, och när. Jag sa att ljuset mitt på dagen på sommaren är ganska hårt. Det är ibland svårt att få det riktigt bra. Jag nämnde att tidig morgon eller kväll egentligen är mycket bättre. De nappade direkt. Entusiastiska! Ja! Det gör vi!! Klockan fem på morgonen!! Inga problem! Vad roligt!! Så vi bestämde oss för att träffas i ottan på bröllopsdagens morgon. Men när väderleksprognosen kom såg det bättre ut kvällen innan. Så. Vi träffades en fredagskväll på Björkö, en liten ö utanför Göteborg. En helt fantastiskt vacker kväll.
Brudtärnan fixar en enkel frisyr på bruden.
Brudgummen får hjälp med flugan.
Buketten är fixad.
Ringarna putsade och provas för första gången.
Lite försiktiga. Fnissiga.
Närhet. Ömhet. Kort och lång.
Den där kvällen. Det var bland det vackraste jag sett. Men så är jag ju också en sucker för solens upp- och nedgångar.
Vänner.
Hoppfulla.
Bästisar.
Hjälpredor.
Alltså. Ljuset. Färgerna.
Så gick solen ner och det blev dags att åka hem och göra sig redo för en stor dag.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar