Hovfotograf.

Ja. Eller om man vill kalla det personlig familjefotograf så går väl det också bra. Vilket som. Jag har haft den äran att få följa den här familjen med kameran sedan tvillingparet bara var någon månad. Väldigt lyxigt. För både mig och dem. :) Jag får fotografera och dokumentera barnen ordentligt och de kan slappna av resten av året och med gott samvete bara använda mobilkameran. Så här såg det ut förra året. 

Och så här ser ungarna ut i år. 

Vi tog en promenad runt området där de bor och barnen fick chans att klättra, plocka blommor och bara busa. Allt medan jag for omkring med kameran i högsta hugg. 

Alla ska med.

 Det blev ett litet dopp av fötter och ben. Då när havet fortfarande var kallt. I juni.

 Mammabus.

 

Pappagos.  

Hela familjen samlad. Det brukar ta några försök för att få alla med på tåget. Och det brukar bli en hel del tokiga bilder i kameran. Men så finns det även de där ögonblicken när alla är med. Kanske inte tittar in i kameran. Men är närvarande. Och då. Då gäller det att trycka av som tusan. :)

 På väg på egna äventyr.

...som avslutades i skräckblandad förtjusning. 

Jag älskar att fotografera så här!! Att få vara där och smyga omkring och dokumentera. Att ha gott om tid och låta barnen få vara sig själva. Låta alla känslor komma fram. Älsk på det!