Älskade barn.

För snart ett år sedan skulle jag iväg på en träningshelg med en massa tjejer jag inte kände. De flesta av oss kände ingen och vi blev ihoplottade med vilka vi skulle dela hotellrum med. Jag och en tjej, M, fick veta att vi skulle dela rum och började planera för det. Men, jag blev sjuk och kunde inte åka. 

M kom i alla fall iväg och rapporterade därifrån hur fantastiskt det var. Vi höll kontakten genom att lägga till varandra på fejan och instagram. En kväll i våras träffades vi slutligen och även några tjejer till för att träna lite tillsammans. 

M är hjärtopererad, precis som min filur. Och hade precis som filuren en enorm tur att det upptäcktes i tid. Så, två fina tjejer med ärr på bröstkorgen och med guldiga hjärtan. Starka som oxar. 

Men. Det var ju inte därför vi är här. Utan för att visa bilder från en familjefotografering! Ms fina familj. 

Spelevink nummer ett.

En liten gosig buse. Nära till skratt. Öppen. Så mycket kärlek att dela med sig av. 

Spelevink nummer två. 

Otroligt social. Hög integritet. Fundersam. Har tillgång till en fantastisk inre värld.


Och så familjen. Glada, spralliga, fina.

Mjuka stunder, närhet och busig ömhet.

Koncentration. Allt är möjligt.  

Liten i stora skogen.  

 Pappagos.

Mammabus.

Vinden i håret. Killet i magen.

Starka mamman.

 
Och någonstans här börjar barnen få nog. Nu vill de vara i fred.

Och då är det bara att lägga bort kameran. Hur fantastiskt fina ungarna än är. Och hur underbar miljön och ljuset än är. Barnen måste respekteras och jag har ju egentligen fångat allt jag ville. :)